St. Hippolyt


Vi har valt att vara återförsäljare för St. Hippolyt och deras produkter. Dels för att det innehåller så många naturliga källor till mineraler & vitamniner och dels för att det är ett väldigt prisvärt foder med låga dagsgivor MEN framför allt så har vi valt detta foder för att våra hästar älskar det & det ger väldigt positiva effekter på dem - både invärtes och utvärtes!

GROVFODER



- grunden i en foderstat.

Grovfodret ska helst vara av högsta kvalitet vilket innebär; ett bra näringsvärde, stor artvariation, aromatiskt och dammfritt.


För hästarna är det inte bara en glädje att få ett fint grovfoder - utan helt nödvändigt för att överleva.




Med en god kvalitet på grovfodret avlastas immunsystemet och grovtarmen

fungerar väl. Grovfoder främjar en bra grovtarmsmiljö, stödjer regenerering

av muskler och leder och det motverkar försurning i mag- och tarmsystemet.

Bra grovfoder är mycket viktigt för alla hästar, även tävlingshästar.

I alla St. Hippolyts foder är vitamin- och mineralinnehållen anpassande efter våra Skandinaviska förhållanden.

KRAFTFODER


Traditionellt sett så har arbetande hästar fått kraftfoder för att ge extra energi utöver grovfodret.



Kraftfoder är ofta spannmål eller spannmålsbaserade foderblandningar, de spannmålssorter som framförallt används till hästar är havre, korn och majs. Vilken spannmål som används i störst utsträckning skiljer sig mellan olika länder och delar av världen, det beror mest på vilket spannmål som är enklast att odla i respektive land men även vilka traditioner som finns.


I Sverige används havre i stor utsträckning, i Danmark används korn mer och i Amerika används mycket majs som hästfoder.



Det finns fördelar både med att fodra med råvaror och med färdigblandade kraftfoder. Havre är det spannmål som bäst passar hästens näringsbehov och fodersmältning i obehandlad form, men de andra spannmålen har goda egenskaper om de genomgår en skonsam behandling för att öka smältbarheten av stärkelsen.


All spannmål som används i St. Hippolyts foder groddas för att öka smältbarheten av stärkelsen och sedan torkas och kallpressas de vilket medför att de aldrig utsätts för värme över 40 grader.


Läs mer

VITAMINER


Vitaminer är organiska föreningar som är nödvändiga för olika processer i kroppen, de behövs i en liten mängd och behovet skiljer sig mellan olika arter. Som exempel kan nämnas att vitamin C syntetiseras (dvs. bildas) i levern hos de allra flesta däggdjur förutom hos marsvin, fladdermöss och en del primater –däribland människor.


Vitaminer delas in i fettlösliga (A, D, E och K) och vattenlösliga (B och C) det finns även så kallade provitaminer som i kroppen kan aktiveras till ett visst vitamin.



Fettlösliga vitaminer lagras i kroppen under längre tid än de vattenlösliga, detta gör att det finns en risk att dessa vitaminer har en toxisk effekt om de överdoseras. Det innebär även att hästen kan ha ett lager i kroppen av fettlösliga vitaminer medan de vattenlösliga behöver tillföras kontinuerligt. För hästen är det B-vitaminer som är de vattenlösliga vitaminerna. Många tillför extra B-vitaminer med fodret för att ”vara på den säkra sidan”, det är inte skadligt men bra om det är B-vitaminer i naturlig form som t.ex. från jäst eller malt.


I färskt gräs finns alla vitaminer som hästen behöver och hästar som går på bete under sommaren fyller på sitt förråd av fettlösliga vitaminer i kroppen vilka den använder under vintern när det inte finns färskt gräs att tillgå. Vitamininnehållet i konserverat vallfoder kan skilja sig en hel del mellan olika skördar och konserveringsmetoder. Vitamininnehållet i vallfoder sjunker mycket när det lagras och för att täcka hästens behov under vinterhalvåret behövs det tillsättas extra vitaminer.


Läs mer

MINERALER


Hästens kropp är liksom vår egen till stor del uppbyggd av olika mineraler. Det man i första hand troligtvis tänker på är väl skelettet och dess höga innehåll av Kalcium och Fosfor. Men även de andra vävnaderna i kroppen innehåller mineraler och de är även avgörande för att de biokemiska processerna i kroppen ska kunna ske.


Redan när hästen föds har den mycket mineraler i kroppen som den lagrat in under fostertiden, förutsättningen för att det ska ske korrekt är att det dräktiga stoet har mineraler att dela med sig av till sin avkomma.



Under resten av hästens liv beror mineralstatusen i kroppen på intaget och förlusterna. Så länge hästen får så mycket den behöver av alla mineraler så hålls kroppen på en så kallad noll-nivå. Vissa mineraler kan lagras in i vävnad även om behovet är fyllt och man får då ett överskott vilket så småningom kan leda till förgiftning. Andra mineraler lagras inte och ett eventuellt överskott utsöndras direkt. Om förlusterna är större än intaget blir det ett underskott och hästen börjar då använda de mineraler som finns lagrade i kroppens vävnader. Först när mineralförråden i kroppen börjar bli tomma kan man upptäcka bristsymptom. Vissa bristsymptom är lindriga och ibland ganska diffusa, det kan bland annat handla om sent avfälld vinterpäls, hormonobalans, bristande hovkvalitet mm. Andra bristsymptom är väldigt akuta och livshotande som t.ex. när urlakning av Kalcium i skelettet leder till benbrott.


Man kategoriserar mineraler i två olika grupper; makromineraler eller mikromineraler – även kallade spårämnen.


Makromineralerna är de som man beräknar hästens behov i gram per dag och det är Kalcium, Fosfor, Magnesium och Natrium som man tittar på i en foderstat. Andra makromineraler för hästen är Kalium, Klorid och Svavel men dessa råder det normalt ingen brist på om hästen har en grovfoderbaserad foderstat med uppfyllt proteinbehov.


Mikromineraler/spårämnen är de mineraler som man beräknar hästens behov i milligram per dag, de behövs alltså i en mycket mindre mängd än makromineralerna. De ämnen man tittar på i en foderstat är Järn, Koppar, Zink, Mangan, Cobolt, Jod och Selen. Det är de spårämnen som man vet att hästen har ett behov av och ungefär hur stort det behovet är. Det finns många fler spårämnen i naturen och därmed i hästens foder och dess kropp men man vet inte om hästen har ett behov av dem och i så fall hur stort behov. För flera av dessa ämnen finns en säker övre gräns definierad, det betyder alltså hur mycket av ämnet hästen kan få i sig utan att riskera förgiftning.


Läs mer

Följ oss

Mejla oss

Ring oss


076-136 53 99

Östra Ingelstad Graneborg

273 94 Tomelilla

Skåne, Sverige